Systemledarskap i komplexa organisationer
I PRIMO betraktar vi inte ledarskap som en roll – utan som ett sätt att se, tänka och agera i komplexitet. I en värld där system rör sig snabbare än våra styrmodeller och där förändring sker mellan snarare än inom funktioner, krävs en annan form av ledarskap. Ett ledarskap som inte försöker kontrollera, utan samverka. Som inte söker perfektion, utan förmåga. Och som förstår att organisationer inte är maskiner – de är levande system.
Systemledarskap är förmågan att skapa riktning, tydlighet och kraft i det som annars upplevs som komplext, otydligt eller förlamande. Det handlar inte om att ha svaren – utan om att bygga strukturer och relationer där de viktigaste frågorna kan ställas, utforskas och omsättas i handling.
Ledarskap i PRIMO är därför ett arbete som sker både i det yttre och det inre. Det yttre handlar om att förstå systemets form – det formella. Det inre handlar om att förstå sig själv och andra – det individuella. Däremellan finns den väv där kulturen bor – det informella. Och det är i samspelet mellan dessa tre som verkligt ledarskap blir möjligt.
Systemledarskap som praktik
Systemledarskap är en praktik. Det är att se helheter, inte delar. Att agera medvetet i system där man saknar kontroll, men har påverkan. Det är att förstå att förändring inte sker genom att peka – utan genom att förskjuta, möjliggöra och följa upp.
Att leda systemiskt är att hålla komplexiteten utan att förenkla. Att se mönster utan att förlora detaljer. Att lyssna efter det som inte sägs – och förstå att motstånd ofta är ett uttryck för omsorg.
Systemledaren är inte den som vet mest – utan den som bäst hjälper andra att se vad som behöver bli synligt för att systemet ska kunna röra sig.
Tre perspektiv – tre förhållningssätt
För att navigera komplexitet behöver systemledaren kunna växla mellan tre perspektiv. Det är inte valbara synsätt – det är samtidiga linser som hjälper oss se systemet på riktigt.
Det formella
Här finns strukturer, styrning, processer och mandat. Det är det vi ritar upp i modeller. Det är viktigt – men det är ofta en karta över något som rör sig snabbare än vi hinner rita.
Ett fokuserande ledarskap i det formella innebär att våga avgränsa – vad är syftet med den här strukturen? Vilken styrning skapar faktiskt riktning? Vilka processer stödjer, snarare än hindrar, samspel?
Ett kollaborativt ledarskap i det formella handlar om att designa styrning som inbjuder till samarbete – inte kontroll. Att använda regler som samarbetsramar – inte som låsning.
Ett systemiskt ledarskap i det formella handlar om att förstå hur strukturer och mandat samspelar med relationer och upplevelser. Att ett nytt ansvarsförhållande inte nödvändigtvis förändrar något – om inte relationerna förändras.
Det informella
Det informella är det som styr utan att vara uttalat. Här lever kultur, språk, symboler och maktförskjutningar. Det är ofta här förändringen fastnar – eller börjar.
Att vara fokuserande i det informella handlar om att kunna se vad som påverkar beteenden, även när det inte är synligt i en policy. Vad är det man “får” göra? Vem får vara med? Vad belönas – på riktigt?
Att vara kollaborativ i det informella innebär att kunna bygga förtroende, förstå maktrelationer och odla socialt kapital. Det är inte att undvika konflikt – utan att skapa rum för att hantera den.
Att vara systemisk i det informella innebär att förstå kultur som systemlogik. Vad är det osynliga kontraktet här – och hur förändras det?
Det individuella
Här finns människors upplevelser, berättelser, behov och motiv. Det är det mest flyktiga – men också det mest avgörande. Människor gör inte bara som de blir tillsagda – de gör som det känns meningsfullt att göra.
Att vara fokuserande i det individuella är att hjälpa människor se sin roll, sitt ansvar och sin möjlighet att påverka. Det är att skapa psykologisk tydlighet – varför gör vi det här? Vad betyder det för mig? Systemledaren har här förmågan att lyfta medarbetaren och så ett frö som skiftar ansvarsutkrävande mot ansvarstagande.
Att vara kollaborativ i det individuella handlar om att möta människor där de är, inte där du tycker att de borde vara. Det är att bygga tillit genom närvaro, inte genom perfekt retorik.
Att vara systemisk i det individuella är att förstå att varje individ är en del av helheten. Att en människas agerande är en spegling av det system hen verkar i – och att förändring börjar där vi ser, inte där vi dömer.
Systemledaren – en praktiker med ryggrad
Systemledarskap är inget fluffigt ideal. Det är en konkret färdighet – träningsbar, reflekterande och grundad i handling. I PRIMO tränar vi systemledare i att:
– förstå skillnaden mellan ansvar och mandat
– identifiera och arbeta med gemena problem
– agera adaptivt utan att förlora riktning
– arbeta med loopar snarare än pilar
– skapa samsyn i rörelse – inte i stillastående
Systemledarskap är inte att agera perfekt – det är att agera medvetet. Det är att ha en ryggrad byggd av principer, samtidigt som man har ett sinne öppet för sammanhang.
Ett hållbart inre möter ett robust yttre
Systemledarskapet i PRIMO bygger också på ett inre ramverk – inspirerat av stoicismens dygder: mod, måttfullhet, visdom och rättvisa. Där stoicismen lär oss att acceptera det vi inte kan kontrollera, tränar systemledarskapet oss i att påverka det vi kan.
Det är när det inre ramverket av reflektion, självreglering och principfasthet möter det yttre ramverket av systemisk förståelse och kollaborativ förmåga som ledarskapet blir verkningsfullt – inte bara för individen, utan för hela systemet.